Hunden...

 ... som är kvar!

Max och Lexi

Lille Max sörjer! Jag har än en gång fått bevisat för mig att hundar sörjer, likaväl som människor. Jag minns bara hur det var när Lasse dog. (Då tror jag också på att Lasse faktiskt kom den natten och tog farväl av oss! Kan inte förklara hundarnas beteende på något annat sätt.) Lexi blev mer bunden till mig efter det. Hon hade ju alltid varit Lasses hund, men nu ville hon inte lämna mig för en sekund ens! Max däremot, låg uppe vid fönstret ut mot gården och spanade, väntade på att Lasse skulle komma tillbaka. Han kom ner för att äta och gå ut, men annars låg han där uppe ensam i två månader. Efter det började han komma ner då och då och till slut var det som vanligt. Nu sörjer han vännen Lexi. Omåttligt. Trots att hon var den som bestämde! Hon tog hans tuggisar (sparade sina egna, halvätna som Macke eventuellt/ofta fick ta sedan; det tyckte han var bra för då var de  "uppmjukade"!), tog hans mindre sängplats och snodde ihop sig i (tyckte Macke också var bra, då han kunde breda ut sig i hennes större korg!) skulle alltid ut först ( vilket Macke föredrog; han ville ju gå och "snusa" i hennes fotspår!) och skulle även ha "smaskens" först, vilket Macke inte alls hade något emot, eftersom han visste att han alltid fick han också, efter henne! 

Max sörjer

Men nu har han ingen att "släppa före"! Han står ibland på sin sida, den vänstra, uppe vid fönstret och lägger ner nosen på hennes plats och sedan ylar han, svagt, svagt men väldigt ledsamt! Likadant när han går ut. Då kan han bli sittande på gården och bara yla så där tyst och ledsamt. Är det inte sorg och saknad så vet jag inte vad! Han har heller inte ätit. Varken torrfodret de båda alltid fått eller smaskens, korv t ex eller smakbit vid min kvällsfika. Förut var det alltid han som kom och sa till när det var dags för  min kvällsfika, men inte nu längre. Har även försökt att få i honom näringslösning, men jag tror ändå att han spottade ut det mesta. Lite rund om magen har han ju varit, så han har ju haft att ta av, men det går ju inte att vara helt utan mat! Druckit har han gjort som tur är.

Därför åkte jag in till Ö-vik med honom en dag. Lät honom gå och nosa i lite nya spår utanför där min syster Ingrid bor. Då blev det lite mer fart på honom! Sedan gick vi upp till Ingrid och det tyckte han var roligt. Gick direkt fram till hennes kylskåp och mycket riktigt så fanns där något som han tyckte om och faktiskt åt, köttbitar! Han fick även smaka en kakbit och den gick också ner. Sedan åkte vi till min andra syster, Mari och deras hund Elvis. De hoppade om varandra ett bra tag och Mari gosade med honom! Han fick även en promenad tillsammans med Anders, Maris man. Självklart blev det smaskens även här, kyckling! Så jag tror att han kände sig ganska nöjd! 

När vi sedan åkte hem sov han faktiskt i bilen. Det brukar han inte göra, tycker nog inte om att åka bil, egentligen! Var lugn hela kvällen och låg nere i köket där jag var. Bara det var ovanligt. Efter den här trippen så har han faktiskt börjat äte lite. Jag kan inte sätta fram bara torrfoder till honom. Det behöver vara något annat däri också, men alltid slinker det ner några kulor torrfoder. Jag hoppas att det är början till ett normalare "liv" för honom! Matte har just tagit huvudvärkstabletter och te och en macka som han faktiskt ville smaka en bit av! Nu ligger han här bredvid och snarkar! Så hoppet finns!

Dagar vid havet

Vi var ju även i Umeå för någon vecka sedan, men då var det nog lite för tidigt! Han åt nästan inget alls under de dagarna, förutom näst sista dagen då vi hade gått en tur på golfbanan också. Då var han nog riktigt hungrig! Inte bara torrfoder, utan uppblött sådant med lite smält smör droppat över, då gick lite av det ner. Där hade han också turen/oturen att stöta på  en löpande tik det första han gjorde! Sedan var det bara ut på promenad som gällde!

Jag tror ändå att det kommer att lösa sig. Man har ju faktiskt hört om hundar som sörjt sig till döds! Ett tag var jag faktiskt orolig, men det tycktes som om han ändå blev lite piggare av den lilla näringslösning han fick i sig. Nu vet jag att om det här fortsätter, så kan man alltid ta till den! Då får man bara se till att han sväljer den! Men som sagt, jag tror att prognosen är god!