 |
| Myra...går den att äta??? |
... har fyllt 60!
Så tiden flyger iväg! Jag får nästan ångest när jag tänker på att jag är över 60 år. För har min syster fyllt jämnt så ligger jag ju alltid ett år före! När man var yngre så var ju 60-åringarna gamla; pappa fyllde 60 år det år jag började vara ihop med Lasse. Då hade jag inte ens fyllt 30! Kommer ihåg att Ingrid och jag alltid tyckte att mamma var så gammal när hon fick första barnet, alltså mig! Hon var 25 år och det får man idag räkna som väldigt ungt. Vi t o m avundades en klasskompis till Ingrid; hennes mamma var 16 år när hon födde första barnet! Vilken ung och tjusig mamma hon hade. Vår mamma som var så gammal och pappa nästan 10 år äldre! Så hemskt!! Vilka ideer man hade!
 |
| 1959 |
 |
| 1965 |
Ingrid har alltid gått omkring och tittat på världen runt omkring med stora ögon! Förundrats över mycket och sedan handgripligen velat ta i det hon upptäckt och göra något med det. Vår hyresvärdinnas (när vi bodde i Björna samhälle de första åren hyrde vi hos Sigrid Westman) fina glassvanar som svävade omkring på en spegelsjö var ju väldigt lockade! Oj, så jag skrek och drog i hennes kjol för att få henne därifrån! Hon slutade att gå fram till den klaffbyrån när den "svarthyade" betjänten i trä ställdes bredvid - honom var hon rädd för! Strykjärnet var också något förunderligt, tills hon fick tag på det och inte orkade hålla!! Mamma hade väl bara vänt sig om för att lägga ifrån sig något hon strukit; men Ingrid var snabb! Hon hade väl funderat ut i förväg hur det skulle gå till tror jag. Mamma strök med en tjockare duk på köksbordet, Ingrid stod på en stol bredvid... det behövdes inte så lång stund. Aj, aj, aj! Jorden i blomkrukorna kunde kanske vara något som tillförde näring; småstenarna kunde stoppas i näsan om inte annat! Liksom okokta, torkade ärtor! Det hände ju ibland att någon ärta råkat trilla ner på golvet och gömt sig i något hörn! Den hittade givetvis Ingrid! Hyresvärden kunde hon linda runt sitt finger och det inbringade många kolor - och inte bjöd hon mig inte! Hon tyckte väl att jag var en förrädare som nekade henne att göra allt som hon tyckte var roligt. Det var jag väl också, lillgammal, med stränga order från mamma att se efter henne medan hon jobbade i cafeét! Ja, kära Ingrid, det var tider det!
 |
| Fyra generationer! |
 |
| "Ettan" |
Sedan har det rullat på. Uno, som till sist blev den hon fastnade för. "Ungarna" som kom så småning-om! Jag kommer ihåg när "vi" väntade Jörgen - oftast kallad "Ettan". Jag var i Grekland och båtluffade i fem veckor, men tänkte hela tiden på Ingrid, för det var ju nästan "dags"! Jag försökte ringa i hela två veckor, men kom inte fram. När jag till slut fick prata med henne så var det "lugnt". Jag kom hem den 21a juli och Jörgen hade fötts på natten då! Hon hade ju sagt att hon skulle vänta tills jag kom hem och det löftet höll hon!
Sedan kom Jim och Linda och livet rullade på med allt vad det innebär av lycka och sorg. Fina barn har hon fått och det har gått bra för dem. Som moster är man ju stolt över det och som syster är man ju stolt över sin syster också! Till födelsedagskalaset hade hon som vanligt bakat en massa gott, gjort smörgåstårtor som ett proffs och så Lindas fruktsallad som pricken över i.
Tack för ett trevligt och roligt födelsedagskalas! Låt det följas av många fler!
 |
| 1969 |
Bilden här till höger ser nästan ut som ett foto för någon modetidning på 60-talet! Fuskvind (fast det är äkta vind här) som blåser i håret, ställningen mm. Och knästrumporna förstås! Jag har alltid tyckt om den här bilden!
(Ni får ursäkta att bilderna ligger som de gör - det fungerar inte att få dem dit jag ville! Så här fick jag i alla fall sätta dit bildtext utan att de "slog i taket").
