...drömde om mamma i natt!
Vi städade som vanligt! Det är det vi oftast gör i mina drömmar, mamma och jag. Endera står det besökare ute på gården och är på väg in eller så väntar vi långväga gäster, t ex släktingar som vi inte sett på många år. Då gäller det att ha städat innan de kommer! Naturligtvis hinner vi aldrig få färdigt. Likadant med den mat som vi ska bjuda på - ingenting finns hemma. Då är det upp till mig att gå och handla! Ibland händer det faktiskt att jag lyckas ta mig till Konsum, den butik som fanns på 60- och 70-talet. Det är faktiskt riktigt roligt, för butiken ser alltså ut som den gjorde då. Någon gång har det även varit en äldre version av butiken. I drömmarna så minns jag exakt hur det såg ut och när jag vaknar så förvånas jag av att det verkar stämma! Men många gånger får jag gå förgäves och söka efter en butik som flyttar så ofta att jag inte hinner lära mig var den är! Jag vet att om jag går till höger i korsningen och väldigt nära dikeskanten kommer jag rätt, men skulle jag råka gå lite för mycket åt vänster, hamnar jag i någon annan stad eller på universitetet i Umeå eller på en flygplats eller... Puh, inte konstigt att man är trött hela dagarna!
 |
| Mamma på väg till lagår´n. |
Mamma var en sådan person som aldrig satt stilla och tog det lugnt. Hon var alltid i farten. Det är klart att med ett omodernt hus så blev allt mycket mer tungrott. Inga moderna bekvämligheter (utedass, kallvatten, ingen tvättmaskin, vedspis, innanfönster långt in på 60-talet). Med tre av barnen födda 1954, -55 och -57 (tygblöjor som fick kokas i en bunke på spisen) och lilla sladdbarnet fött -64 och en man, vår pappa, som arbetade borta under veckorna. Kan inte ha varit speciellt upplyftande. Hon hade väl inget annat val än att hålla igång hela tiden för att få allt att fungera. Många vintrar frös vattnet dessutom... Då fanns en ko i ladugården och ibland även en gris och en kalv som skulle utfodras och ges vatten! Jag fattar inte att hon orkade! Men jag hörde aldrig henne klaga över alla dessa sysslor, hon bara gjorde det som måste göras och ofta med sång. Ibland kom väl ett "Kyss Karlsson" också, om något gick på tok.
 |
| Jag 1964 |
Ja, hon sjöng ofta. Kunde en massa texter utantill, både religiösa och "vanliga". Blott en dag, Jag har hört om en stad ovan molnen, Barnatro, Var jag går i skogar.. m fl hängde säkert med sedan hennes egen barndom och skolgång. Det var ju ofta så att hemläxan var en psalm som skulle kunnas utantill. Annars tyckte hon om Elvis P och Alice Babs var en annan stor favorit. Och joddla det kunde hon verkligen! Hon var suverän. Jag kom aldrig längre än till att uttala ordet: "Jodelädelädeli, jodelädelädeli här kommer Alice upp på tråden" sjöng jag glatt det högsta jag kunde. Samma sak med "Kan du vissla Johanna.." och jo visst kunde jag det! Det må ha låtit förfärligt. En annan sång hon tyckte om var den som Göingeflickorna sjöng: "Kära mor, så började mitt brev, enda brev jag till mitt hemland skrev. Många år nu svunnit sen jag for, ifrån hemmet där min hjärta bor". Jag kommer ihåg texten än idag. Mamma hade skrivit ner texten och ofta fick jag och min syster Ingrid sjunga den när det var besök hos oss. De tyckte att vi sjöng "så fint" (hade en mjukare röst på den tiden, tror jag) så kanske var det så. Vi sjöng inte falskt i alla fall!
Ska inte skriva för "långt" nu, men mamma kommer jag nog åter till. Hon finns här omkring mig och ibland känns det som om hon står alldeles bakom mig och säger något uppmuntrande. Det är en svårförklarad känsla för den är så intensiv och verklig. Men jag bor ju i hennes föräldrahem.... och mitt....
