Nu lyfter vi..
Har fått många påstötningar om varför jag inte börjar blogga och alltid svarat med denna fråga: Varför skulle någon vara intresserad av vad har att säga? Det undrar jag fortfarande, men nu börjar jag blogga! Håll i er!! (Hoppas datorn pallar för påfrestningarna).
Jag kommer inte att börja med en beskrivning av mig själv och mitt liv så här långt. Allt eftersom kommer det att uppenbaras, lite här och lite där. Kan tänka mig att de kan dyka upp som parenteser i mina inlägg. OK? Som bilden här till höger, gamla bagarstugan eller bryggstu'n som vi alltid har sagt. (Eller som en av mina kusiner säger: bröjstua). Den här bilden tog jag när första snön kom.
Igår fick jag mig en riktig smäll. Satte på TVn och nyheterna var igång och vad får man se: ett kallblodigt mord. Någon skjuter en skadad polis i huvudet. Bara så där; pang. Utan tvekan, utan ånger. Har man inte någon sorts diffus spärr inom sig att man inte ger sig på den som redan ligger? Eller försvann den på skolans fotbollsplan i mellanstadiet? Jag blev illamående! Hoppas att de blir funna! Skulle tro att de är hjärntvättade till att göra precis vad som helst. Eller är det miljön, fostran, religionen.... Håret reser sig på armarna!
