Österåsens Hälsohem
Jag fick just höra att en väninna skulle till Österåsens Hälsohem i tre veckor. Lyckisen!!!
Detta underbara ställe. God mat, trevliga "lärare", underbar natur; vilka vyer! Stresshantering, mindfulness, viktminskning, rökstopp, diabetes mm. Som ni förstår har jag varit där, fem veckor varav tre försvann p g a att jag mådde så dåligt. Personalen hade faktiskt tänkt skicka hem mig, eftersom jag ändå inte kunde tillgodogöra mig varken maten, lektionerna eller något annat heller. Men det fanns något där som öppnade mina ögon: skrivkursen och Gerd!
 |
| Sista fisketuren, midsommar 2013. |
Jag har alltid haft lätt för att skriva, ploppat ur mig platityder om ni förstår. Så för mig var detta att komma till skrivkursen rena himmelriket. Det bara forsade ut, från första stund. Befriande! Och så en liten målad bild mitt i allt, mandalacirklar, hur rummet såg ut, t o m en "beam-me-up-teckning! Jag förvandlades, kort sagt! Började prata med folk, försökte äta frukost (tyvärr kommer det aldrig att lyckas, kära kontaktperson: jag har aldrig mått bra av att äta frukost - dvs om man menar äta tidigt på morgonen - min frukost äter jag vid 11 -11.30), gå på alla trevliga lektioner, laga vegetariskt! Det enda som inte kändes bra: jag hade ödat bort nästan tre veckor! Men å andra sidan mådde jag bättre i alla fall. Ta till vara på det och försöka gå vidare på det lilla, försökte jag resonera mig till.
Tror att det skulle ha fungerat! Men så går Lasse och dör, hastigt och oväntat! Inte p g a den lungfibros han hade, utan cancer, galopperande, i lunga och lever! Eftersom han hade blivit smittad med en ordentlig lunginflammation som tog om och tog om, var han alldeles för svag för att kunna få någon behandling mot cancern. Lungcancer är ju svårbotad i sig, men när inget görs är det ju än värre. Den växte ytterligare 5 cm från mitten av februari tills han dog, 12e maj. Så hemskt det var! Naturligtvis däckade jag igen!
Orkar inte skriva mer just nu.
