Dikt om ...

... en tur in till Björna.

En tur in till Björna

Före helgen hade jag sopsorterat

men visste att det fanns mer att

ta reda på och packa med mig när

jag ändå skulle hämta paket där

i samhällets ICA,

enda mack tillika.

Gissa vem som fick väldigt brått,

och utan att någon tillåtelse fått,

att galoppera ut och hoppa sig in

i bilen, och med så belåten min

säga jag följer med!

Bara raka besked!

Naturligtvis fick han sitta kvar,

åka med in till sopornas förvar

för han visste nog alldeles klart,

med kopplet intill, att han snart

skulle få sin "lukttur"

(från feminina djur)!

Det fick han naturligtvis. Jag har märkt att han tycker att det är väldigt roligt att åka med till olika ställen bara han får gå ut på sina "luktturer" och sprätta med baktassarna! Ibland så det riktigt ryker. Gulle-vovven! Han känner väl något riktigt intressant då, kanske någon herrdoft som han måste sparka över så att tiken som gått där ska känna hans doft enbart! De är roliga de små liven. Vet inte vad jag skulle göra utan honom. 

Numera sover han i sängen. Jag låter honom göra det. Sedan sorgen efter Lexi avtog lite, vägrade han att ligga ensam under natten. Han var ju van vid att alltid ha henne i närheten. Så jag lät honom sova med mig i sängen. Jag hade inte hjärta att neka honom! Nu har det gått så långt att han börjar säga till mig redan före klockan 12 att han vill att vi ska gå och sova! Han kan gå iväg en stund, men när jag inte kommer då går han tillbaka till mig i köket (eller var jag är) och försöker igen .. och igen. Jag har nog börjat lägga mig något tidigare, kanske vid ett-tiden istället för två- eller  tretiden. Alltid något!

Allhelgonahelg ...

... eller Halloween?

Ibland blir jag bara så less på dessa helger! Allt blir till en enda stor köpfest. Det ska bara köpas, köpas, köpas och köpas! Det ska vara fin mat, kanske vin därtill. Barnen (och vuxna också) ska ha en massa godis. Det ska kläs ut,  gås ut och skrämma folk,  tigga "treat" eller ge "trick".  (Just Halloween.)  Skäras ut pumpaansikten, kokas pumpasoppa, köpas färdig-kokt helgskinka (som är så knastrig och seg så jag vet inte vad!) och så laxen i vilken form den nu än må vara. Ingen ände på allt. 

Jag vet inte, men förr tyckte jag faktiskt att det var skillnad på helgerna. Adventshelgerna och Lucia var egentligen inte heller så speciella. Vi lussade inte hemma, först när vi började skolan. Ingen adventskalender när vi var små. Inte heller glögg. Mamma bakade pepparkakor och vanliga vete-bullar förstås, men inget lusse-bröd.  (Pappa tyckte inte om det!) Till julen hade man skinkan, lutfisken, sillen och risgrynsgröten. Jesus födelse hörde nog mer till julenfirandet då än nu. Till nyåret vet jag egentligen inte om det var något speciellt direkt. Lite godare mat förstås eller rester från julen och Pommac till tolvslaget! Påsken hade sina ägg och sillen förstås. Långfredagen då vi fick ta det lugnt! Björkris utifrån björkarna på gården. Möjligen att det fanns någon påse med äggliknande godis! Pingsten var inte heller någon anmärkningsvärd helg direkt. Midsommar, då ungbjörkar sattes runt bron och det eventuellt kläddes en majstång. Vi åt vanligtvis röding på midsommar.  Stor, fet, härligt röd röding! Med gräslökssås och potatis. Alltid potatis till allt! Tror inte vi åt sill då; pappa tyckte inte om sill och då blev det vanligtvis så att vi inte åt så mycket sill. Ansjovis kunde det däremot bli istället. Kräftorna var något som helt hoppades över! Surströmmingen däremot, trots att pappa inte tyckte om den heller, men oftast var vi bjudna till t ex mina mostrar eller så kom de till oss! Så jag älskade den fisken! Åt den från fyra års ålder, tror jag. Tyckte om den från första tuggan! (Har en burk på lut, som jag egentligen hade tänkt ta den här helgen, men det blev inte så.)  Så är vi framme vid Alla Helgons Helg. Det var också en helg som gick i stillhetens tecken. Inget särskilt i matväg direkt, men ofta blev det en älgstek, god sås, potatis och pressgurka. Himmelskt gott, tyckte vi! (Det hade ju varit älgjakt och om de hade haft tur hade de fått skjuta en älg.) Nästan spartanskt tycker jag, om man jämför med idag. Men samtidigt så kände vi faktiskt att det var helg ändå! Mamma hade alltid städat, bytt gardiner, eventuellt fernissat korkmattan i köket, bakat en massa kakor, bullar och sockerkaka. (Tror inte det räcker med sju sorters kakor.)  Så nog var det helg alltid!

Julen gick i samma (sparsmakade) tecken. Inga berg av paket som ska slitas papperet av som barnen idag får, utan mest sådant som vi i alla fall måste ha. Underkläder,  strumpor, mössa, vantar, ritblock, blyertspenna, sudd, någon docka ibland (då var lyckan stor), någon annan leksak, annat i klädväg.  Jag var glad över det jag fick! Vi var inte vana vid annat. Ändå var det alltid så att det var antalet julklappar/paket som var det viktiga! Man fick ju alltid höra hur många andra fick (alltid fler), och ibland lurades man lite (ljög?) och sa att man fått fler! T ex om man fått tre pennor i ETT paket räknade man det som TRE osv.  En vit lögn, men som sagt det hade betydelse ändå!

Ja, nu har den här helgen varit och farit! Inget särskilt har hänt. Jag var till graven både fredag och lördag och tände ljus. Det är nog det mest fridsamma man kan tänkas göra. Jag kände ett sån't lugn och en ro som är svår att förklara. Ljusen brann, folk gick omkring och småpratade i viskande ton och tittade på gravarna. Kan tänka att de kommenterade de gravar som inte var uppsnyggade. Pappas, mammas och Rolfs grav har nog varit eftersatt ett tag, men nu har jag bestämt att det är lika bra att bara en har hand om det övergripande, jag t ex, så får de andra göra hur de vill.  Det är svårt det där när ingen av oss mår bra! Jag hoppas att mamma förlåter oss! Hon ville alltid att det skulle vara fint och hon tyckte så mycket om blommor. De ska inte saknas i fortsättningen, kära mamma!