onsdag 1 juli 2015

Sommaren är kort...

... det mesta regnar bort!

Har ni tänkt den tanken någon gång hittills? Jag har haft den sångraden i mitt huvud länge nu. Den har fastnat! Vågar inte tänka den ända fram, hoppas och tror .... och så kommer nästa:  "Jag tror, jag tror på sommaren. Jag tror , jag tror på sol igen!" Kan ni tänka er blandningen i mitt huvud? Visualisera notlinjer för både vänster och höger hand: på den undre linjen slingrar sig "Jag tror...." fram och på den övre "Sommaren är...." ; båda ljuder samtidigt  (det här, Maria, är lite mer komplicerat än "går ut med ge-ten..) och i tomrummet mellan notlinjerna inar myggen fram! 

Jag glömmer inte sommaren 1973. Just här regnade det då i stort sett hela sommaren. Hela gårdsplanen var som en stor bassäng, vattnet sjönk aldrig undan. I potatislandet plockades inte en enda potatis. Vi hade besök söderifrån och de hade husvagn med. Den sjönk till golvnivå! Otroligt så det kan vara - förra sommaren som var så varm (och jag klagade hela tiden över det). Jag kände lite oro faktiskt redan i våras, när snön aldrig tinade bort någon gång. Lite föraningar; tänk om det blir en regning sommar? OK då, men bara inte som sommaren -73. Än finns det ju tid till bättring! Hör du det, sommaren! ....det mesta regnar bort...

Lexi

Hoppas att det är uppehåll i morgon. Måste ut och försöka plocka lite hundsk...bajs.  I går gjorde Lexi verkligen en rockad. Samtidigt som hon sprang framåt gjorde hon en volt i luften! Hur? Jo, hon var ute i löplinan och fick syn på sommargrannens hund, lilla Göta, och det enda jag såg av henne var ett vitt "flaschande" streck utanför fönstret och ett avgrundsvrål hördes från Lexi. I nästa sekund såg jag Lexi göra en hög volt utanför fönstret och jag rusade ut! Hon hade just landat, lite omskakad, och skulle sätta iväg bort mot grannen, när mitt avgrundsvrål hördes. Inte av denna världen, kan jag försäkra! Lexi blev så paff att hon faktiskt stannade till så att jag hann ta tag i halsbandet på henne. Så här långt brukar hon inte kunna gå i linan, men hon hade faktiskt slitit av stålwiren! Att hon inte ströp sig själv var ett under.


Det blir en solig dag i dag, det vet jag! Sedan blir det mer sol, för då kommer den riktiga sommaren, det vet jag!