...natten en mardrömsvaka
Igår var jag inte speciellt glad. Glad, jag behöver inte gå omkring och vara glad, men jag var nere helt enkelt. Det är som om diabetesen har blivit droppen... Jag kände att jag inte orkade längre. Nu får det vara nog! Nu räcker det! Jag har blivit drabbad av något nytt gång på gång och alltid lyckats kravla mig upp, men nu kände jag att, ja, nu får det banne mig vara nog! Jag blev t o m sur på den rosa kaninen i Farm Heroes saga på nivå 120! Han som äter upp alla morötter och då har det gått långt. Jag bara kände det som om det var slutet, att man inte duger till något längre, inte har något värde.
Denna insikt resulterade i ett "versepos" (min benämning) som är lika djupt som Marianergraven (i mitt tycke). Kan raljera lite idag; igår var det annorlunda känslor! Jag ska försöka få in det här - hoppa över om ni vill:
Dagen en plåga, natten
en mardrömsvaka
Mitt i ett kaos, i hettans eldnav,
söks lugnets ljusblå öga till tröst och mening
Vill vinna insikt och
få en förklaring
till orättvisans
skäl, att slå ner på den,
som redan ligger slagen i askrött hav
Valen jag gjort, som lett
fram till den punkt
där jag inte förmår, stillatigande,
acceptera straffet
som med konsekvens ges
Att alltid vänta det
värsta, som tack
för det bästa;
osjälviskt med äkta glädje,
gnager själen inifrån.
Intet återstår
Att sedan också få det
värsta, i detta redan
nattsvara eldiga hav,
sänder demoner,
tusen, till själens
sista gnista: Tjugo gram borta
Intet att lämna till
dem på andra sidan,
som väntat mötet att
få återse en kär,
länge efterlängtad
själ, i eoners tid
Finns styrkan, så att än en gång, mardrömsliv
kan övervinnas? Är kraften så stor;
att ett tyngande eldsvart
hav ger själ tillbaka?
Svar, ropar på svar helst
i ögonblicks tid
Men i ett eldsvart
hav ges ingen dispens!
Ingen hjälpande hand.
Ensam att kämpa
Men, då hade jag inte räknat med att min brevvän från mitten av 60-talet, GÅ, skulle komma med dessa kloka ord: "Den inställningen att det räcker... den är nog en del av vändningen, tror du inte? I varje fall en bra inställning!". Jag hade , som den pessimist jag är, sett allt från den mörka sidan, medan GÅ såg det positiva - nu skulle jag inte ta mer skit, jag var på väg upp ur dyngan! (Förlåt de smutsiga orden, men här behövs lite kraftigare doningar!). Efter lite tankearbete och ordutbyte så tror jag att jag förstod henne. En mycket klok kvinna. Jag är glad att hon är min vän!
Kan säga att jag sov väldigt gott under natten! Inte drömfritt, tror aldrig jag gjort det, men ändå!
