...i Björnaby.
Sömnlös i natten.
Tankarna virvlar omkring
som flugan runt ljuset.
Ja, så är det faktiskt och inget ovanligt med det. Oavsett vilken tid som det står att det här är publicerat, så är klockan nu 06.20, 31a mars. (Tidzonen är Stilla Havet, sommartid och jag vet inte hur man gör för att ändra den; jo, jag kunde ändra den till GM+1!!). Vad gör man då? Jo, man kanske skriver några rader i bloggen! En liten haikudikt igen kanske (OBS: min version av Haiku) , för att beskriva väderläget:
Våren den dröjer.
De vita snöflingorna
har åter landat.
Fru Vår, var är du? Våren som vi alla gick och väntade på tog en liten omväg och vips har vi vinter igen och ännu mer snö ska det visst komma. Aldrig får man vara riktigt glad. Men jag kommer ihåg att morfar sa, att om det kom ny snö mot vårsidan, så smälter snön under fortare. Det kan nog stämma. Den blir kanske "mjukare", upplöst och då tinar den fortare. Jag bestäm-mer att jag tror på det. Så den här snön gör att våren får det lite lättare!
Livet och döden.
Allt som föds ska också dö,
men först lever vi!
Jag skrev ju sist om vad Tomas Tranströmers betytt för mig. Var tvungen att ta fram hans dikter och läsa om alla mina favoriter. Det gjorde mig gott, för det var ett tag sedan sist! Det sägs ju att livet och döden (då tänker jag just på TT) följs åt och det har än en gång bevisats tycker jag: min syster I's mellanson och hans fru fick i natt ett ljuvligt litet flickebarn! Vilken lycka! Efterlängtan var hon och nu är hon här. Grattis! Jag kan inte säga hur glad jag är för deras skull. Längtar så tills jag får träffa och se henne (och snusa lite bäbisdoft)! I en stund som denna tänker jag på dem som inte haft lika tur och önskar dem av hela mitt hjärta samma glädje och lycka, den dag den kommer! (För det gör den!).
Gryningen kommer.
Den gamla björken, i snö,
syns genom fönstret.
