... har varit och farit ...
 |
| Ja, vi elsker dette landet |
Ja, inte kan jag väl skryta med att jag firar National-dagen som norrmännen gör! Har varit i Oslo den 17e maj och det var knappt att man kom undan med livet i behåll. Trängseln var enorm och larmet bedövande! Jag hade en liten pappflagga, men jag kom aldrig upp med handen så att jag kunde vifta med den! Sällskapet tappade jag efter en kort stund och fick stå och vänta i timmar på att de skulle återvända, en efter en, så småningom! Det var inte lönt att börja leta efter dem, så jag stannade där jag var. Det visade sig att vi hade inte stått så långt ifrån varandra, bara något 100-tal meter.
 |
Du gamla, du fria.. |
Vi har ju inte haft en officiell Nationaldag så länge, egentligen, trots att vi haft den sedan 1893! Den har ju varit inofficiell och officiell och Svenska Flaggans Dag hit och dit. Kom inte riktigt ihåg vad vi hänför dagen till, men ett aha unslapp mig när jag läste om Gustav Vasas kröning 1523! (Någon regeringsform från 1809 ingick visst också). Men från 1983 lär vi ha haft 6 juni som officiell Nationaldag och att den blev helgdag 2005. Helgdag i 10 år och vi firar inte mer än vi gör! Eller är det bara jag som inte firar!
 |
| Kungen och Silvia |
I lördags, vad gjorde jag då? Jag duschade och åkte in till Björna och skickade iväg ett paket. (Har ett fadderbarn i Uganda, en 5-årig flicka, som jag hade plockat ihop lite grejer till; pennor, suddisar, block, målarkritor mm - inte vet jag vad hon vill ha! Tänkte bara skicka något för det kan ju vara roligt för vem som helst att få ett paket!) Gick in på Coop och köpte mjölk och ägg. Åkte hem igen. Kollade mejlen. Spelade lite Candy Crunch. Tog insulin-sprutan sedan jag ordnat mat: kokt kyckling med grönsaker. Inte så tokigt - men som Nationaldagsmiddag var det väl ingen höjdare direkt. Tittade inte ens på TV för att få en glimt av Kungen! Då är inte alla elefanter inne för min del, det kan jag säga!
 |
| Och den här glömde jag alldeles bort! Bilden från myTaste.se |
Jag har grubblat mycket på det här om jag ska orka bo kvar här ensam - det har gjort mig väldigt nedstämd! Stugan är inte tömd ännu; det vore något att stilla be om! Alla kartonger med grejer härinne som jag egentligen vill ställa ut dit så länge. Nu har ju blod-sockervärdena blivit så mycket bättre och det känner jag också, förutom att hjärtat hoppar och far, så jag kan börja göra något. Måste försöka bli av med lite grejer, finns ingen anledning för mig att ha kvar allt. Ska jag sedan flytta så måste jag ju i alla fall göra mig av med det mesta, för att få plats i en liten lägenhet! Men när man som jag har samlarmani och svårt att göra sig av med något alls, då känns det ännu mer i hjärtetrakten! Får säga som farmor alltid sa, än en gång: "Håhåjaja, va hunn ä mager!"
