Lagom

Vackert väder

 Snart 100-åriga björkar.

Det är så härligt vackert ute idag! Helt fantastiskt otroligt... Solen skiner, glittrar i snön på träden,  himlen är blå. Vindstilla. Vad jag önskar att jag kunde gå ut och gå! Kanske jag skulle försöka gå ner till postlådan? Ner kommer man ju alltid; det blir värre upp. Nej, jag är inte i slag! Känner mig ff illamående, har hjärtklappning, darrar och lite svim när jag reser mig. Ni tycker kanske att jag "åbäkar" mig! Ett så bra ord! Nästan ångermanländskt! Jo, det passar in här. "Sluta åbäka dig", skulle min pappa ha kunnat sagt. Åbäka sig kan man göra på många olika sätt, just här sjåpa sig! För åbäka sig; det skulle man inte!

Jag svarar nu alltid som det verkligen är när någon undrar hur jag mår. Jag förutsätter att de verkligen vill veta! Annars kan de ju hoppa över "Hur står det till med dig"-frågan. Bara konversation för konversationens skull! Jag kan vara utan den! Har inte ork för den numera, helt enkelt!

 Kravattsberget

Åhh, jag behöver bara titta ut genom fönstret för att sinnesstämningen ska ändras! Jag vet att vi ofta talar om vädret, men hur kan man göra annat en sådan dag som denna? Förlåt Gudrun och Egon, ni får stå tillbaka, för idag har jag mitt "lagom"-väder! Ungefär -10 grader,  några decimeter snö, sol och blå himmel, snöstjärneglitter - vad kan man mera önska sig!

Björkarna på bilden är nästan 100 år. Svagväxande; säger man det när de tar tid på sig? Ringarna sitter nog tätt. Lasse sågade ner en smal gran för några år sedan och den var så tätringad att det inte gick att räkna årsringarna. Tror att jag har kvar en "skiva", men var jag har lagt den...

In i dimman

"Ta dig i kragen..."

Lilla pricken vid busken är Max.

I dag mår jag inte bra. Är törstig så in i .. och trött, svimfärdig, dålig muskelkraft i armar och ben. Snubblar och benen viker sig. Måste lägga mig bara efter några timmar Ringde t o m till Vårdcentralen, men eftersom jag har tid där på måndag, så var det färdigpratat. Skulle velat ta ett blodsockerprov. (Hör i bakhuvudet alla "nu får du ta dig i kragen och.." Vilken krage när det inte finns någon där??? ). Har fått diabetes dessutom av cortisonet jag tagit under så många år. Det kan ju ha blivit en försämring. Har klarat det ganska bra utan medicinering hittills, men man vet ju aldrig

Lillasyster Mari har fått mig att inse att det är nog bra att ta om Huntingtonstestet. Det blev så hafsigt när jag tog det, inte rätt rör, inga identifikationslappar på rören; vad vet jag - de kan ha blivit ihopblandade! När jag har de symptom jag har dessutom. Skulle kännas skönt att inte behöva tvivla och gå vidare därifrån för att få en riktig diagnos.

Mari har tagit fram bra och aktuell info om Huntingtons. Det händer saker, vem vet, kanske har vi en bromsmedicin "inom kort" - kort med medicinska mått mätt, vilket betyder år!!! Hoppas, hoppas, hoppas! Ofta kan ju forskningen om en medicin/ett botemedel på ett område, visa sig kunna vara effektivt på en närliggande sjukdom; i detta fall en annan neurologisk sjukdom  t ex. Läste en positiv artikel redan på 70-talet och blev så entusiastisk, trodde att HS skulle vara borta i stort sett året därpå! Men det var bara ett litet myrsteg framåt. Det har ju faktiskt gått några år nu och ett stort antal myrsteg har tagits. För mina systrar och syskonbarn hoppas jag varje dag, varje dag!