In i dimman

"Ta dig i kragen..."

Lilla pricken vid busken är Max.

I dag mår jag inte bra. Är törstig så in i .. och trött, svimfärdig, dålig muskelkraft i armar och ben. Snubblar och benen viker sig. Måste lägga mig bara efter några timmar Ringde t o m till Vårdcentralen, men eftersom jag har tid där på måndag, så var det färdigpratat. Skulle velat ta ett blodsockerprov. (Hör i bakhuvudet alla "nu får du ta dig i kragen och.." Vilken krage när det inte finns någon där??? ). Har fått diabetes dessutom av cortisonet jag tagit under så många år. Det kan ju ha blivit en försämring. Har klarat det ganska bra utan medicinering hittills, men man vet ju aldrig

Lillasyster Mari har fått mig att inse att det är nog bra att ta om Huntingtonstestet. Det blev så hafsigt när jag tog det, inte rätt rör, inga identifikationslappar på rören; vad vet jag - de kan ha blivit ihopblandade! När jag har de symptom jag har dessutom. Skulle kännas skönt att inte behöva tvivla och gå vidare därifrån för att få en riktig diagnos.

Mari har tagit fram bra och aktuell info om Huntingtons. Det händer saker, vem vet, kanske har vi en bromsmedicin "inom kort" - kort med medicinska mått mätt, vilket betyder år!!! Hoppas, hoppas, hoppas! Ofta kan ju forskningen om en medicin/ett botemedel på ett område, visa sig kunna vara effektivt på en närliggande sjukdom; i detta fall en annan neurologisk sjukdom  t ex. Läste en positiv artikel redan på 70-talet och blev så entusiastisk, trodde att HS skulle vara borta i stort sett året därpå! Men det var bara ett litet myrsteg framåt. Det har ju faktiskt gått några år nu och ett stort antal myrsteg har tagits. För mina systrar och syskonbarn hoppas jag varje dag, varje dag!