... nu är de över!
Nu har de kommit ... och gått! Den största helgsviten under året. Jag har aldrig genomlevt ett så stort "ingenting"! Förr var alltid våra jular ett stort stressmoment. Vi skulle åka hit upp; mamma tog aldrig ett nej. Vi skulle bara åka hem, slutdiskuterat! Det blev ju en bit att köra ( 200 mil t o r när vi bodde i Borås och jag gick på BHS) och det var inte alltid vi egentligen hade råd, men å andra sidan slapp vi köpa julmat och hade oftast med oss lite av den varan hem också! Men ibland blev det nästan lite hysteriskt när det gällde julklapparna! Pappa var så noga med att vi skulle önska vad vi ville ha, så att det blev något som vi verkligen behövde. Den tanken var väl inte så tokig, men jag försökte i många år att säga att vi vuxna skulle skippa det här med klapparna och bara ge barnen. Jag tror att för hans del var det det som var själva julen; att varje år se oss öppna dessa julklappar och se vår reaktion. Han brydde sig knappt om de han själv fick!
Ett stort "ingenting" skrev jag. Så har det varit. När man inte mår bra, så blir det inget gjort heller. Åtminstone inte för mig. 1a advent kom utan att jag tog fram adventljsusstaken; 2a advent likaså; även 3e och 4e. Det gick bra det också! Jag har haft ett stort, tjock ljus stående i en stor glasvas och det har jag tänt en stund varje advent; det räckte! Inte mycket annat har jag gjort heller, förutom att byta ut sommargardinerna mot julvarianten; dock utan tomtar på! De är röd/vitrutiga med vit spets nertill. De kan alltså få hänga uppe ett tag till - framtill påsken skulle jag tro! (Julen varar ju så länge sägs det!)
De enda andra juldekorationerna jag har är adventsstjärnan i köksfönstret upp mot grannen och en gammal porslinstomte som jag fick av Ingrid lagom till jul. Ja, sedan tog jag fram de falska julstjärnorna som jag haft i hur många år som helst! Jag minns att de var dyra när jag köpte dem och det lönade sig nog att jag valde de dyra framför de som bara kostade 1/4! De är lika fina nu och många tror att de är riktiga! Så naturliga ser de ut. Eftersom jag dessutom är allergisk för den naturliga varianten passar de mig perfekt, för de hör ju julen till, liksom!
Måndagen före julafton fick jag besvär med hjärtat och åkte till vårdcentralen. Fick veta att jag hade hjärtsvikt och lite andra dåliga värden. Läkaren ville att jag skulle åka in till akuten och undersöka saken. Julafton var jag hemma. (De gör inget alls under helgerna, så varför ligga där och ta upp plats i onödan!) Juldagen skulle vi träffas hos Ingrids mellanpojke Jim och hans Cissi, men jag mådde inget vidare. Dessutom var backen som en hal skridsko-bana och jag har inte dubbdäck, bara M + S däck, så jag hade aldrig kommit ner hel-skinnad! Annandagen var likadan.
Nyårsafton; jag och Macke skålade in det nya året med lite Amarula, ett tomtebloss och Malena på Skansen. Macke fick lite extra smasken, som han hade fått i julklapp av sin gammelmatte Inger! Oj, så han njöt. Han trodde dessutom att det skulle fortsätta hamna i hans mun hela natten!!! Har sällan hört en sån konversation i olika tonarter när han skulle försöka övertala mig om att få mer! Nyårsaftonssupén bestod av tunna pannkakor (både Max och min favoritmaträtt), grädde och jord-gubbar! Smaskens, säger jag bara! Nyårsdagen fort-satte i samma anda.
Nu har även trettondagsaftonen kommit och gått liksom tretton-dagen. Ingen speciell känsla, bara som en vanlig tisdag, onsdag. Ikväll ser jag möjligen Fredriksdalsteaterns komedi; om den inte är alltför larvig! Jag tror det skulle kännas annorlunda om man satt där och fick se den live. Lasse och jag har faktiskt sett en teater där en gång, medan Nils Poppe var med. Den var rolig minns jag och vi skrattade mycket. Många började skratta så fort Nils Poppe visade sig! Så, som ni kanske förstår har jag ägnat de här helgerna till att minnas nära och kära som inte längre finns här bland oss! Flera gånger har jag t o m hört min mammas röst och Lasses kroniska harklingar! Väldigt verklighetstroget. Har nästan svarat mamma; hon står ofta bakom min högra axel och det är precis som det ska vara. (Bakom min vänstra axel finns dessvärre något "mörkt".)
Nyårslöften är avlagda! (Ja, i år har jag faktiskt lovat en del, vilket jag inte brukar göra, eftersom de sällan hålls!) Jag ska sluta älta gammal skåpmat och låta det som varit vara; umgås mer med mina nära och kära , få in lite mer glädje i mitt liv; kapa grenarna till alla tids/energitjuvar! Ord och inga visor. Hoppas att jag kan hålla dem! Har redan varit på väg mot lite ältande, men lyckades stoppa det i tid. Dessutom hålla mig till det jag bestämmer, inte vela fram och tillbaka. Ta beslutet, genomför det och glöm det sedan! Jag ska leva i nuet!!! Mitt nya motto; det gamla välkända:
