Välja livet ...

... nytt liv!

Nu nalkas de tider som jag alltid fruktat!

Genomfars av ångest och ögat blir fuktat.

Det verkar som det är dags att säga: ”Hej då!”

till det barndomshem jag bott i och älskat så!

Främst var det Lasse som ville flytta hit upp

för fisket, jakten, skogen och stor vänskapsgrupp,

som också jag var delaktig i och ville

ha nära mig, dessutom till min ”famille”.

Alla finns här uppe runt om vårt Örnsköldsvik

och i Björna; om man ska vara specifik,

där, i kyrkogårdens lera i Björnaby,

finns morföräldrar, föräldrar, bror i hemby!

Att lämna allt detta kära blir inte lätt.

Vill helst det tas över av någon som gör rätt!

Inte bara förkastar, river och gör nytt

utan tanke på allt som hänt, tider som flytt!

Men vad kan jag göra? Lasse död, jag ensam.

Norromsjön skulle ju bli en sak gemensam

att fixa till, dona och finna glädje i!

Nu blev det bara som det inte skulle bli!

Varför skriver jag nu om det här sorgliga?

Jo, jag har avgett löften, oförargliga!

Inte älta, gräva ner mig i det gamla;

Ut i livet, glädje och vänner insamla!

För vad är livet, om inte att levas fullt!
När hjärtat inte riktigt hänger med, livfullt, 

kan viljan i det slockna i samma sekund 

jag tar mig an stora sprickor i torpargrund!

Detta kan ju likaväl hända mig ändå;

för när livet skildras i min bokslutstablå,

vill jag att där står beskrivet och att läsa;

Om orkanen Astrid; gick inte att kväsa!