Ut och dansa ...

... kanske det!

På den gamla "goda" tiden!

Funderar allvarligt på att uppsöka ett dansställe. Jo, ni läste rätt! Förvånad? Ja, jag är det åtminstone. Har inte varit ute och dansat de senaste 30 åren, tror jag. Lasse var inget för det. (Tror att det bara var ett raggningsställe för honom på den tid det begav sig!) "Före Lasse .." var jag jämt ute på olika ställen med mina kompisar och DANSADE! För mig var det inte att få tag på en "karl" som var prioritet nr 1, utan dansen. Jag älskade att dansa! Dessutom hade jag väldigt roligt under tiden. Man blev ju inte uppbjuden HELA kvällen! (Fast ibland så blev det nästan så, eftersom man lärde känna väldigt många.) Oj så många roliga incidenter jag skulle kunna berätta! Vad vet man; de kanske kommer på pränt så småningom. 

Vårt favoritställe var krogen "Krogen" på Ålidhem (Umeå). Dit gick vi för det mesta. (De hade en väldigt bra "skivspelare", DJ, som jag nu glömt namnet på.) Ofta funderade vi på vart vi skulle gå, men jag tror vi visste var vi skulle hamna i slutändan i alla fall! Det gällde bara att inte komma för sent, då kunde borden vara slut och det ville vi absolut inte! Så vi kom många gånger alldeles för tidigt och fick sitta och vänta in folk, men vad gjorde det; vi kunde uppdatera oss om de senaste händelserna under tiden! (Då menar jag frågor av typ: "Hur långt har du hunnit på din uppsats?", "Hur gick tentan?", "Har du fått tag i boken om ...?" osv.) "Bordet" var ett måste! Där samlades vi, satt och fnittrade och skrattade, läskade oss med varsin mellanöl och berättade om diverse lustiga, spännande, otroliga, romantiska saker som hände under kvällen. Naturligtvis spanade vi också! Alltid var det någon av oss som hade blivit kär i någon som måste "bevakas". Ibland hände det också att just den man bevakade kom och bjöd upp till just den låten som man gillade mest för tillfället (en tryckare oftast). Lyckan var gjord! Ja, det behövdes inte mycket ... 

Sven Arefeldt

Men att få dansa! Det spelade ingen roll om det var disco-låtar, vals, Sven Arefeldts Kinabåt eller hambo. Som ni hör var utbudet på olika dansinslag varierande! Det gjorde det ännu roligare, t ex att få se värsta innekillen dansa en hambo. Många log nog i mjugg där! Råkade man en sådan kväll ha "ostadigt" på fötterna (då menar jag inte att man druckit, utan nya högklackade skor) kunde det också bli roligt. Minns speciellt en händelse där jag blev uppbjuden av en eftertraktad kille för första gången, just till en hambo och jag i platåskor ... han bjöd aldrig upp mig igen, sorgligt nog! Efter den dansen tog den nu ljumma, halvurdruckna mellanölen slut! I vanliga fall räckte ett stop hela kvällen för mig. Jag var ju där för att dansa på två stadiga ben, inte bli berusad! Tog sista slurken vid halvettiden. "Halvettiden" var också uppbrottssignalen. Efter den var det bara de "desperata" som var kvar!!

Den stora frågan är nu: Finns det sådana ställen där man kan ha ett bord hela kvällen? En trygghet, något att gå tillbaka till? Minns en gång när en kusin tog mig med till Trehörningssjö på dans. Där stod damerna och trängdes och knuffades på ena sidan medan herrarna stod på den andra sidan och inspekterade utbudet. Jag led!!!! Var/är det alltid så på "vanliga" danslokaler? Tror inte jag klarar av det. Då står jag t o m över det här med dansandet och stannar hemma! Synd på så lurviga ben, men så är det bara. Om någon läser detta och vet svar, kontakta mig omgående!