Tidiga morgnar...

...är rena döden!

Är det inte det jag alltid har sagt: Det ÄR inte hälsosamt att stiga upp tidigt! Det är förenat med dödsfara! Jag har vetat det så länge jag kan minnas. För min del var det inte bara under min tonårstid som jag hade problem att komma upp på morgonen, det har hängt med hela livet. Samma sak med kvällarna, vem vill gå och lägga sig när man ändå inte kan somna! Detta vridande och vändande med ögon i stå! Vilken pina! Det var en välsignelse att få flytta hemifrån så att man själv kunde bestämma över sina tider. 

Nu har forskningen hunnit ikapp. Några utbildningsexperter, Lunds Universitet och en sömnexpert från Oxforduniversitetet har kommit fram till att det är inte bra för tonåringar att stiga upp för tidigt. Det är t o m ett hot mot hälsan! Vi är biologiskt inställda på att gå och lägga oss 20.00 och att stiga upp 04.00, men så fungerar det inte idag. Med studier, idrottsintressen mm blir kvällarna sena. Då hinner de inte få sina nio timmars sömn, när de måste upp så tidigt. Vilket leder till kronisk sömnbrist, depressioner, försämrade studieresultat - ett allvarligt hot mot hälsan! Det finns försök där de senarelagt morgonschemat med en timma och det har visat sig hjälpa. Något som Sverige kanske skulle prova också. Numera är ju tonåringars dygnsrytm vetenskapligt belagd och det är inte så att de bara är för lata. Så alla ni som i alla år moraliserat, sluta upp med det!

 Jag och min syster Ingrid i tonåren

Jag tror att vi alla är olika. Lika väl som vi har olika utseende, olika intressen, olika färdigheter så är vi olika till sätt och kynne. Så länge jag kan minnas har jag varit "nattaktiv". Inte bara kvällsmänniska, utan extrem nattmänniska! Det är då jag läst till mina tentor, suttit ute och målat månskenet i akvarell, fått alla ideer till sagoföreställningarna för de barn vi hade på biblioteket, tänkt ut allt som jag skulle göra nästkommande dag (tyvärr kom sömnen mot morgonsidan emellan och det mesta gick omintet), skrivit alla mina rapporter mm. Då var det bättre att inte gå och lägga sig alls. Ofta klarade jag mina tentor så. Läste hela natten , gick direkt och tentade och därefter hem och sov! Det fungerade bra för mig, för jag hade ju ofta migrän och huvudvärk som  förstörde min studietid - och som inte hade något som helst att göra med min konstiga dygnsrytm. (Många vill ju gärna framhålla det!). Men jag fick min huvudvärk och migrän redan i 10-årsåldern då hormonerna slog till.

När jag bodde hemma och hade börjat på gymnasiet i Ö-vik och var tvungen att stiga upp halv sex för att hinna med skolbussen - vilken mardröm. Jag vet inte hur många gånger jag väcktes, hur många gånger jag somnade om, hur illamående jag var...Har alltid haft svårt för att äta på morgonen, före tolv överhuvudtaget, så det har också varit ett ständigt kämpande med. När jag var mindre var det ju bara att försöka få i sig havregrynsgröten (tål inte lukten av den idag) rusa iväg och ofta kräkas upp under vägen ner till skolbussen. Jag har alltid fått springa till bussen i alla år. Ingrid och Rolf, mina syskon, var ofta långt före mig och fick ofta be bussen vänta på mig. Ibland kom den t o m upp på gården och hämtade mig! Hur annorlunda hade det inte varit om dagen hade fått börja lite senare. Jag har aldrig krävt att den skulle rätta sig efter just mig, men någon liten ynka timma senare, lite bara lite senare....