...soleruptioner!
Jag kom på i morse att det skulle bli solförmörkelse! Visste att jag sett ett par svetsglasögon liggande någonstans, men jag fick naturligtvis leta förgäves. Jag har ju ännu inte fått ordning på allt och sorterat så att jag vet var jag har saker och ting. Väldigt enerverande. Jag hoppas att min kreativitet ska komma tillbaka, så att jag får något gjort. Har haft lite ideer om vad jag ska göra, men de försvann med diabetesen. Nu går jag omkring och väntar på att vindarna ska vända. Tror jag sovit i fem-sex veckor nu. Ingenting har blivit gjort. Men jag är i alla fall inte deprimerad och det känns bra - ett första steg!
Det hände nog samma sak för min syster Ingrid idag, när hon skulle fotografera solförmörkelsen! Filter till kameran! Men hon lyckades som vanligt få till bilder i alla fall. Bilder med lite mystik över och bilder av soleruptionerna istället för förmörkelsen! En av bilderna är precis en sådan som jag skulle vilja se en mörk kväll för att kunna säga: "Beam me up, strangers!" Tänk, om.... jag ryser! Men vilket äventyr det skulle vara - undrar om man kom tillbaka?
Senaste totala solförmörkelsen var 1954, det år jag föddes. Jag var bara drygt 4 månader då. Så det har gått 61 år för att vi ska få se en solförmörkelse till. Nästa ska tydligen inte infalla förrän år 2126 och sedan 2133. Nära varandra då. Som det var i första hälfen av 1900-talet: 1914, 1927, 1945 och 1954. Så ojämt! Nu ses förmörkelserna ju från olika delar av landet. Jag vet faktiskt inte om den kan ses från hela landet samtidigt någon gång. Nej, banan kan väl inte gå längstmed... Ska nog inte gå in närmare på det resonemanget, då vet man aldrig var jag hamnar! Synd att jag inte hittade glasögonen, för nu vågade jag inte titta på riktigt!
Foto: Ingrid Sandström
4 kommentarer:
Fina bilder! Solen ser ju LITE kallare ut än vanligt.... ;) Just det, total solförmörkelse 1954.... det var när jag föddes. Mamma brukade berätta att varken läkare eller barnmorskor "hade tid" med några nyfödda just då. De sprang runt med sina sotade glasbitar, och hade väl åtminstone lite koll på patienterna med. Men det gick ju tydligen bra ändå, jag och de andra som föddes då lever ju. :) Jag hade tänkt kolla igår, men.. neej det blev inte... De brukar säga att fåglarna tystnar... kanske de gjorde det. På morgonen sjöng de fint i alla fall. Får väl komma ihåg till år 2126 att hänga med då... får väl lägga fram sotglaset redan nu, för då (om man lever) har väl seniliteten slagit till rejält. ;)
Ja, vi får satsa på 2126, Gunhild. Hjälpa varandra att komma ihåg att ta fram sotade glas mm. Om man lever då (den som lever får se - passar bra här). Elva år, då är vi 72! Det är nog bäst att kika då, för år 2133 är väl för mycket att hoppas på!
Jo, ska skaffa svetsglasögon tänkte jag... men inte värt att lägga fram för tidigt. När man kommer till år 2126 (om man nu gör det) så säger man väl bara - Vad ligger dom här glasögonen här för? Nää, man behöver nog bli påmind några dagar i förväg så att man hittar kameran också... :)
Hahaha ja, så är det nog, Ingrid! Vi får väl se vem som har bäst minne och hoppas att hon kommer ihåg just det!
Skicka en kommentar