... eller Halloween?
Ibland blir jag bara så less på dessa helger! Allt blir till en enda stor köpfest. Det ska bara köpas, köpas, köpas och köpas! Det ska vara fin mat, kanske vin därtill. Barnen (och vuxna också) ska ha en massa godis. Det ska kläs ut, gås ut och skrämma folk, tigga "treat" eller ge "trick". (Just Halloween.) Skäras ut pumpaansikten, kokas pumpasoppa, köpas färdig-kokt helgskinka (som är så knastrig och seg så jag vet inte vad!) och så laxen i vilken form den nu än må vara. Ingen ände på allt.
Jag vet inte, men förr tyckte jag faktiskt att det var skillnad på helgerna. Adventshelgerna och Lucia var egentligen inte heller så speciella. Vi lussade inte hemma, först när vi började skolan. Ingen adventskalender när vi var små. Inte heller glögg. Mamma bakade pepparkakor och vanliga vete-bullar förstås, men inget lusse-bröd. (Pappa tyckte inte om det!) Till julen hade man skinkan, lutfisken, sillen och risgrynsgröten. Jesus födelse hörde nog mer till julenfirandet då än nu. Till nyåret vet jag egentligen inte om det var något speciellt direkt. Lite godare mat förstås eller rester från julen och Pommac till tolvslaget! Påsken hade sina ägg och sillen förstås. Långfredagen då vi fick ta det lugnt! Björkris utifrån björkarna på gården. Möjligen att det fanns någon påse med äggliknande godis! Pingsten var inte heller någon anmärkningsvärd helg direkt. Midsommar, då ungbjörkar sattes runt bron och det eventuellt kläddes en majstång. Vi åt vanligtvis röding på midsommar. Stor, fet, härligt röd röding! Med gräslökssås och potatis. Alltid potatis till allt! Tror inte vi åt sill då; pappa tyckte inte om sill och då blev det vanligtvis så att vi inte åt så mycket sill. Ansjovis kunde det däremot bli istället. Kräftorna var något som helt hoppades över! Surströmmingen däremot, trots att pappa inte tyckte om den heller, men oftast var vi bjudna till t ex mina mostrar eller så kom de till oss! Så jag älskade den fisken! Åt den från fyra års ålder, tror jag. Tyckte om den från första tuggan! (Har en burk på lut, som jag egentligen hade tänkt ta den här helgen, men det blev inte så.) Så är vi framme vid Alla Helgons Helg. Det var också en helg som gick i stillhetens tecken. Inget särskilt i matväg direkt, men ofta blev det en älgstek, god sås, potatis och pressgurka. Himmelskt gott, tyckte vi! (Det hade ju varit älgjakt och om de hade haft tur hade de fått skjuta en älg.) Nästan spartanskt tycker jag, om man jämför med idag. Men samtidigt så kände vi faktiskt att det var helg ändå! Mamma hade alltid städat, bytt gardiner, eventuellt fernissat korkmattan i köket, bakat en massa kakor, bullar och sockerkaka. (Tror inte det räcker med sju sorters kakor.) Så nog var det helg alltid!
Julen gick i samma (sparsmakade) tecken. Inga berg av paket som ska slitas papperet av som barnen idag får, utan mest sådant som vi i alla fall måste ha. Underkläder, strumpor, mössa, vantar, ritblock, blyertspenna, sudd, någon docka ibland (då var lyckan stor), någon annan leksak, annat i klädväg. Jag var glad över det jag fick! Vi var inte vana vid annat. Ändå var det alltid så att det var antalet julklappar/paket som var det viktiga! Man fick ju alltid höra hur många andra fick (alltid fler), och ibland lurades man lite (ljög?) och sa att man fått fler! T ex om man fått tre pennor i ETT paket räknade man det som TRE osv. En vit lögn, men som sagt det hade betydelse ändå!Ja, nu har den här helgen varit och farit! Inget särskilt har hänt. Jag var till graven både fredag och lördag och tände ljus. Det är nog det mest fridsamma man kan tänkas göra. Jag kände ett sån't lugn och en ro som är svår att förklara. Ljusen brann, folk gick omkring och småpratade i viskande ton och tittade på gravarna. Kan tänka att de kommenterade de gravar som inte var uppsnyggade. Pappas, mammas och Rolfs grav har nog varit eftersatt ett tag, men nu har jag bestämt att det är lika bra att bara en har hand om det övergripande, jag t ex, så får de andra göra hur de vill. Det är svårt det där när ingen av oss mår bra! Jag hoppas att mamma förlåter oss! Hon ville alltid att det skulle vara fint och hon tyckte så mycket om blommor. De ska inte saknas i fortsättningen, kära mamma!
3 kommentarer:
Halloween! usch! Jag förstår inte varför vi skall ta åt oss en massa helger från USA: Jag vägrar fira den. Alla Helgon helgen firar jag ju inte heller. Mer än att jag tänder ett ljus för alla de som gått vidare. I vår släkt ligger alla i minneslundar. Då behöver man inte gå till någon grav. Min mamma bestämde att flytta sina föräldrar och sina mor och farföräldrar till minneslunden i Karlskrona när min morfar dog. Det finns ingen som bor kvar i Karlskrona och man åker inte gärna dit bara för att gå på kyrkogården. Prästen vi pratade med sa att minneslunden är bra, då kan man gå till vilken minneslund som helst eller bara tända ett ljus hemma. Mina föräldrar ligger på minneslunden här i Västerås. Det är sällan jag går dit, jag behöver ingen plats för att sörja och minnas.
Vad gäller jul så är den ur jobbig tycker jag. Det är bara en massa krav. Jag har sex barnbarn som skall ha julklappar. Det är inte speciellt roligt. Jag har slutat att köpa julklappar utan ger föräldrarna pengar istället. De blev ju aldrig nöjda av det man funderat ut så det känns inte roligt. Nyår är också en sådan helg som jag inte gillar. Då skall man har roligt och gå på roliga nyårs fester. Nu är jag inte någon fest människa så det skippar jag också. Lycka för mig är att få äta en god middag läsa en bok och ta ett glas vin. Det är härligt. Släktmiddagar blir det inte ofta. Alla har så konstiga smaker, så man får fixa femtioelva olika rätter. Trist!
Nu har jag gnällt färdigt!
Att läsa om dina erfarenheter från helgfirande är ungefär som att minnas tillbaka på mina. Det firades, men med nån slags sans och vett... inte överdrivet. Det kristna helgbudskapet fanns kvar, oavsett vad man trodde på eller inte alls.
Vårt helgfirande är ganska sparsmakat, vi är två - med olika bakgrund - och kompromissar oss fram till det vi tycker är bra för varje tillfälle. Funkar för oss.
Nej Inger, du gnäller inte. Jag tror faktiskt att många känner likadant.
Man vill ha det lite lugnare, lite mer rofyllt. Det är inte bara nu med ålder som jag känt så. Det har jag gjort i många år. Lasse och jag har firat en enda jul tillsammans, bara han och jag. Så 28 jular har vi alltid varit här uppe med alla runt omkring, 3 jular med hans mamma och systers familj och 1 tillsammans. Det beror kanske på att vi inte haft barn tillsammans, jag vet inte. Jag har saknat julefriden, även om det naturligtvis har varit roligt i alla fall.
Skicka en kommentar