... en tur in till Björna.
En tur in till Björna
Före helgen hade jag sopsorterat
men visste att det fanns mer att
ta reda på och packa med mig när
jag ändå skulle hämta paket där
i samhällets ICA,
enda mack tillika.
Gissa vem som fick väldigt brått,
och utan att någon tillåtelse fått,
att galoppera ut och hoppa sig in
i bilen, och med så belåten min
säga jag följer med!
Bara raka besked!
Naturligtvis fick han sitta kvar,
åka med in till sopornas förvar
för han visste nog alldeles klart,
med kopplet intill, att han snart
skulle få sin "lukttur"
(från feminina djur)!
Det fick han naturligtvis. Jag har märkt att han tycker att det är väldigt roligt att åka med till olika ställen bara han får gå ut på sina "luktturer" och sprätta med baktassarna! Ibland så det riktigt ryker. Gulle-vovven! Han känner väl något riktigt intressant då, kanske någon herrdoft som han måste sparka över så att tiken som gått där ska känna hans doft enbart! De är roliga de små liven. Vet inte vad jag skulle göra utan honom.
Numera sover han i sängen. Jag låter honom göra det. Sedan sorgen efter Lexi avtog lite, vägrade han att ligga ensam under natten. Han var ju van vid att alltid ha henne i närheten. Så jag lät honom sova med mig i sängen. Jag hade inte hjärta att neka honom! Nu har det gått så långt att han börjar säga till mig redan före klockan 12 att han vill att vi ska gå och sova! Han kan gå iväg en stund, men när jag inte kommer då går han tillbaka till mig i köket (eller var jag är) och försöker igen .. och igen. Jag har nog börjat lägga mig något tidigare, kanske vid ett-tiden istället för två- eller tretiden. Alltid något!
3 kommentarer:
Vi hade bestämt att någon hund i sängen skulle vi inte ha. Så vi hade skaffat hundsäng, han fick sin filt som han haft med sig till oss. han fick korgen placerad på golvet i sovrummet. Så släkte vi. Då var det någon som började gnälla. Efter en kvart så låg han mellan oss i sängen. Sedan låg han bakom min rumpa och sov varje natt. Ibland under täcket och ibland ovanpå. Mysigt! Det är det jag saknar mest. Närheten och värmen.
Våran "lilla" katt har också speciella vanor. Det är ju bara husse som duger (matte får köpa mat, iaf något...) Så i hans knä vid TV:n, och på yttersidan (långt från mig) i sängen på natten (om han är inne). Och gu´nåde den som försöker ändra på det (dvs om jag gör nån ändring eller "stör"). Jaja, det är bara att rätta in sig i ledet och vara glad. Jag får ju sova inne i alla fall. :)
Lustigt det där! Lexi var precis som katten. Hon och Lasse. Hon sträckte dessutom ut sig, så hon låg med huvudet på hans arm och sedan längs med och gjorde sig så lång hon kunde. När jag då kom lyfte hon på huvudet och gav mig en blick som sa: Stick! Här ligger jag!
Som jag sa; jag hade inte hjärta att neka honom! Medan Lexi fanns var det inga problem. Han försökte emellanåt men jag behövde bara säga att matte sover ensam, så gick han. Men då var de som sagt två!
Skicka en kommentar