... Björn
Råkade ha TVn på rätt kanal och fick se Björn Skifs. Jag har alltid gillat honom. Ända sedan Slam Creepers dagar. Det var det där speciella med hans röst. Den stack ut. Jag kommer ihåg att jag stod uppe på kökssoffan, tätt intill radio och lyssnade till Tio-i-Topp på lördagseftermiddagarna. När man hörde signaturmelodin "Hully Gully Twist" så gick det en rysning genom hela kroppen av förväntan. (Det gick en rysning av ogillande genom pappas kropp förmodligen, för han hatade den; därav det låga ljudet, knappt att jag hörde.)
Det spelades ju massor av bra låtar. Jag gillade nästan alla. Men just Slam Creepers hoppades jag alltid på en bra placering för!! Kommer ihåg "It's Saturday", "I should have known better", "You've lost that lovin' feelin' ", "Lemon Tree", "I put a spell on you" och "Mr Personality Man". Och hans röst som slog igenom allt! Direkt stora blev de väl aldrig, men han, Björn, hann få en egen fanclub innan de slutade, "Björn Skifs Incredible Club". Egen tidning hade de också, "Slamsan". Önskar att jag hade fått se något nummer av den! Jag menar, med det namnet...
En av de få gånger jag fick köpa Bildjournalen (1965 kan det ha varit), så var det just ett nummer med en så'n där plastig, tunn skiva i och till min stora lycka var ett av spåren Slam Creepers! Första spåret: Lucas med "Touring", sedan Slam Creepers med "After leaving you" och tredje spåret Hollies med "Interview" som jag inte ens kommer ihåg. Lucas låt var inte dålig, så den och Slam Creepers gick i ett kör, tills skivan var bara skrap när man spelade den! Före låten presenterade sig bandet och den kunde man utantill: "Ja, Slam Creepers heter vi!" (Detta i korus.) Sedan "Kenneth Windahl heter jag", "Lars Christians heter jag", "Lollo Svensson", "Kent Igelström heter jag", "Skifs....Björn. Vi ska spela en låt som heter After leaving you". Da da da dada, da da da dada...After leaving you...
Ja, sedan blev han ju berömd. Både med Blåblus/Blue Swede och som soloartist. Tycker om filmerna han gjort också, även om de inte tillhör de filmer som man kan se om och om igen! Rolig kan han också vara- japanen i Nöjesmassakern och när han möter Jesus: "Jag tycker precis jag sett dig förut!" Hahaha...
Hans röst håller fortfarande, sticker fortfarande ut! "Vild och vacker", "Vill du inte ha mina kyssar", "Blå, blå vindar.." och naturligtvis "Håll mitt hjärta". (Spelade den på Lasses begravning.)
6 kommentarer:
Vi är väl "barn av samma tid" som Svensktoppen, Kvällstoppen, Tio-i-topp, Bildjournalen, Beatles, Hounds, Tages. Slam Creepers, Lill-Babs, Rock-Olga, Jokkmokks-Jocke mfl mfl..... Skillnaden märks väl mest genom att VI lever fortfarande och är på topp.... ;) När vi tömde föräldrahemmet fanns en hel hög med Bildjournalen kvar från min ungdom. (Brorsan skulle kasta dem, var vi överens om, men han tog med dem till sitt jobb... Där fick de ngt yngre sig en nostalgigenomgång.) Det var högtid varje gång en ny tidning kom.
Björn Skifs åldras ju aldrig! Varken som artist eller person, men utvecklas med tiden. Har en f.d. arb.kamrat som är helt galen i honom och åker gärna långa sträckor till hans uppträdanden. De har nästan blivit som kompisar. Jag gillar honom också, men har nog "spritt mina gracer" till flera artister... på en lägre nivå.
Jo, som sagt, jag gillar Björn Skifs, men då var det Slam creepers som stod ut. Hur många artister jag gillar kan jag inte ens räkna upp. Skulle någon fråga vem som jag gillar mest, vet jag inte om jag kan svara: kanske The Beatles eller Scaffold Pike, Olle Adolfsson, Monica Zetterlund, Mikis Theodorakis, Veronica Maggio, Totta Näslund eller Sibelius, Olsen Brothers eller...
Dyker min absoluta favoritartist upp i huv'et ska jag skriva in "den"! Vem är din?
Är så där jättetråkig... har ingen fast musikstil eller artist som jag bara MÅSTE höra/se. Det har alltid varit så, pendlat beroende på omständigheter och humör. Rock, pop, dansband, viss kristen musik... INTE jazz, viss blues, en del sorters klassiskt. En del finsk musik strömmar ur hötalarna emellanåt med...
Det jag gillar är att logga in på Spotify och sedan leta upp alla låtar jag gillar. I dag så lyssande jag på Sven Arenfeldt, vilken röst han hade. Sedan blev det lite Pugh, Fats Domino, lite låtar ur Grease. Jag gillar Spotify. Man börjar i en genre och sedan tänker man på en annan artist. jag är väldigt förtjust i femtitals musik.
Det är nog så, man lyssnar på det mesta, stundtals fastnar man för någon sedan kommer nästa. 50- och 60-talsmusiken kommer man nog aldrig ifrån. Sedan var det ju 70-talet och discolåtarna. 80-talet är som försvunnet för mig musikmässigt, hade så mycket annat elände att ta itu med...
Skicka en kommentar