Skjut djur...

...och få poäng!

Det här är den nya jakttrenden. Skjut så många djur du kan under ett år och få poäng. Flest poäng vinner. Inga andra regler?? Jägarförbundet räknar det som viltvård, eftersom predatorerna tär hårt på småviltet. Men måste man ta till "underhållning" för att få ut jägarna?

 Det är tydligen så. Jag tror inte alls på det här. Risken är stor att det blir skadskjutningar och vad händer därefter, i och med att det är en tävling och stressen kan blir en stor del av det hela? Jo, de skadskjutna djuren lämnas åt sitt öde! De som överlever själva skottet går en plågsam död till mötes. Jägaren har inte "tid" att göra eftersök - han måste ju försöka hitta ett annat djur att döda för att inte gå miste om poängen! Ett eftersök med hund kan vara en tidskrävande historia och det är inte säkert att djuret hittas i alla fall. Har varit med om ett eftersök som pågick i dagar och djuret hittades aldrig, trots klara blodspår mm. Den här älgkon hade gått ut i en myr, ganska långt ut, och lagt sig där. Hur många dar hon levde är svårt att säga. Hon hade ju tillgång till vatten, så..  Hon hittades året  därpå, som var något av ett torrår, så myren var inte så blöt. Vänster framben var träffat och höger bakben var av! Skottet hade tagit ganska högt upp, så även magen var upprispad. Stackars ko! Hade hon inte gått ut i myren hade vi nog hittat henne.

Christina Nilson Dag på Jägarförbundet tror att många tycker att det är omoraliskt/oetiskt bara för att de inte vet hur viltvård går till. (Viltvård som poängtävling!!!). Hon tror inte heller att jägare blir slarvigare med skyttet pga att det är en tävling, framför allt inte svenska jägare! Nej, svenska jägare är naturligtvis väldigt måna om djurens bästa, goda etiker. Men är det verkligen så?

 Foto: Pekka Hagman

Jag har jagat. Varit med pappa ute under en del älgjakter och vi har jagat järpe, orre och tjäder. Senare med Lasse på samma sätt, även ripjakt i "sameland". I slutet av 80-talet började jag jaga själv, eget älgpass och så. Det är ju självklart att man fått höra en del historier under de här åren. Den ena värre än den andra, kan man nog säga. Hur mycket sanning det ligger däri vet man förstås inte, men har man varit med själv så vet man. 

Bara en sådan sak att en jägare varit med i ett lag i över 20 år, men aldrig fått skjuta! Det orsakar mycket stress ska ni veta. När denne jägare fick tillfälle, sköt han direkt på den älgko som klev fram, fyra skott. Efter älgkon kom tre små kalvar, nu moderlösa! Vad hände? Vilda Western-skjutning åt alla håll för att få död på kalvarna. Jag fick slänga mig ner bakom en sten, när skotten började vina. Även Lasse, som hade passet, "Lasse-passet", på andra sidan. Många skott blev det! Det var väldigt obehagligt.

En annan gång skulle jag gå genom en snårskog mot ett jakttorn för att få fram älg till skytten. Vi visste att det var älg där. Jag fick en "gå-linje" och skulle följa den så att skytten skulle veta var han hade mig. Meddelande när jag började gå och gick högljutt genom slyet mot tornet. När jag befann mig ca 80 m från tornet, som jag hade på min vänstra sida, reser sig en stor älgtjur nedanför mig  på min högra sida, ca fem m från mig. I samma stund smäller skottet av - mindre än en m från mitt huvud! Skytten hade sett älgen genom slyet, men inte mig! Om det berodde på att han fått sällskap i tornet och inte koncentrerade sig på jakten vet jag inte. I alla fall sköt han "från höften" genom öppningen där stegen gick upp! Om det var ett turskott eller ren skicklighet låter jag vara osagt. Älgtjuren var nog död redan innan den nådde marken, med ett skott rakt genom hjärnan! Men VÄLDIGT obehagligt var det.

Ett tredje exempel som innehåller jaktsup ska ni också få. (Jag anser att alkohol och vapen ska inte var på samma ställe, samtidigt, men det är en svårbruten tradition). Halvsovande i ett jakttorn en kall och alldeles för tidig septembermorgon väcktes jag av en gevärskanonad: sex skott + sex skott, därefter några till. Sedan tystnad. Alldeles tyst. Ingen radiokommunikation. Ingenting .  Stannade kvar i tornet några

timmar till. Jakten hade ju inte blåsts av. Klockan elva knastrade radion. " Vi har fått lite problem och skulle behöva hjälp.  Vi trodde kon var död, men den sprang iväg för oss". Vi begav oss allihop till den plats där kon påsköts. Där stod "gubbarna" A och B och försökte förklara hur det hela gått till.  De satt på samma pass (inte på de tilldelade med ett 100-tal m mellan), så jag misstänker att de tagit en jaktsup redan innan de skjutit något.  I alla fall så kom kon springandes från höger och båda två ställde sig upp och sköt ner mot den. Då tvärvände den och började springa tillbaka, men stannade och stod still. Fler skott sköts och då la den sig.  Och, vad är då viktigast i det läget - jo, jaktsupen!  I med en hutt till, skål och gutår och så en korvbit över elden. Då reser sig kon och springer in i skogen. Bägge gubbarna (jägare sedan barnsben, nu i 70-årsåldern) tar de oladdade gevären och jagar iväg efter älgen. De sprang förmodligen fram till rågången, men någon ko hann de naturligtvis inte ifatt.  En stund senare hade skott hörts från grannlaget. (Jag minns när jag hörde det efteråt att jag hoppades att det var "vår" ko) Vi sökte förstås efter den, men det var ytterst lite blod där hon legat och ingenting alls där hon sprungit iväg.

Ja, vad ska man säga? Har jag haft otur och hamnat i "fel" jaktlag (alla ex. här ovan är olika jaktlag, inget från Björna dock) eller kan man dra någon generell slutsats av detta? Jag förmodar att ni förstår var jag står i frågan! Jag är inte säker på om jag överhuvudtaget kommer att jaga mer. Kan skylla på dålig erfarenhet och att jag inte vill bli skjuten!

Till sist: En eloge till Åke Engström, Ulla Svensson och Ragnar Olsson, som istället för att avliva älgen som som fallit från en klippa, räddade den! ÖA 2015 03 07.

Artikeln som jag refererar till här ovan:  SVT-nyheter "Ny jakttrend: Skjut djur och få poäng"  2015 03 15