lördag 21 februari 2015

Diabetes

Bryta/byta levnadsmönster...

Har ännu inte kommit in i de nya mönster som krävs för att känna att jag förlikat mig med att jag fått diabetes.  Jag tror att den ska försvinna när som helst. Jag vill inte tänka på att det förmodligen är något som kommer att följa mig resten av livet. Något som kommer att vara min ständiga följeslagare - insulinsprutan(tabletter). Dessutom känner jag fortfarande ilskan över att ha fått diabetes pga att jag ätit cortison. Att vara sjuk och få medicin för det och bli ännu sjukare! Att ha en läkare som bara höjer doserna utan  säker diagnos! Att hon inte ens bryr sig om att informera om riskerna! Det räckte så bra med det som redan var!
 Sofias mums-mums

Fick en liten kommentar om det jag skrivit på Alla-hjärtans-dag! Det var inget i inlägget som passade en diabetiker, tyckte en anonym skrivare.  Stämmer till punkt och pricka! Kanske beror det på det jag skrivit ovan eller på att jag gick in för hjärtemotiv som illustrationer på hjärte-dagen! Det första  omedvetet och det andra medvetet. Ska jag vara ärlig hade jag inte en tanke på att de bildar jag satte in var "mat". Jag tänkte bara på dem som hjärtan! Så var det med det!

Då börjar jag undra: Finns det godis/choklad som är sockerfritt = sötning som kan intas av diabetiker? Har fått tips om Ryfors Godis, så jag gick in på deras hemsida för att se. Jo då, sockerfritt gelegodis hade de.  Och oj, vad jag blev sugen! Hallonbåtar, blandad frukt, skumbananer, skogsfrukter.... Klickade på Läs mer-rutan och vad hittar jag där? De är sötade med Maltitol. Alla sorterna hade kcal upp mot 250/100 g och kolhydratvärde på mellan 80 - 97/100 g.  Kan de vara bra för diabetiker? Själv tror jag inte det. (Kan i och för sig tänka mig att avstå från just godis, så det är ingen större tragedi). Det lär ta längre tid innan det bryts ner, maltitolet, men ändå. Meningarna går i sär har jag förstått. CarbZone hade visst någon choklad, diabetesvänlig, som även den innehöll Maltitol och enligt dem skulle den inte påverka blodsockret.  Vad ska man tro?



 Sofias vaniljbullar
Hur är det då med Xylitol, Sackarin, Aspartam och Stevia? Kan jag eventuellt använda någon av dem för att söta lite eller om jag skulle vilja ersätta vanligt socker i något jag bakar, t ex Björna-kakan? Går man in på nätet och söker är det mest reklam och det vet man ju hur det är med den... eller så är den cancerframkallande på ena sidan och inte alls på den andra men däremot nervdödande.... Så det är kanske så att man får avstå helt! Men om man nu inte vill göra det utan vill ta en kaka till kaffet en gång i månaden? För det kan ju inte påverka blodsockret alltför mycket i det långa loppet, eller hur? Mjölet är ju lite svårt att ta bort; det blir väl glukos av det också, men tar man bort det man kan ta bort så är väl inte det helt fel? Men det gäller att veta vad man ska ta istället! Någon som har ett bra tips ... eller kan komma med några sanningens ord?




lördag 14 februari 2015

Sankt Valentin

Stor "köpdag"...


Det är Alla Hjärtans Dag idag. Jaha. Sankt Valentins dag. Mhmm.  Eftersom den heter "sankt" så är det väl ett helgon bakom, kan man tänka. Men vad mer? Vet ni historien bakom? Något romantiskt måste det ju vara i alla fall. Jag måste kolla, nu när jag ändå börjat tänka på det! Jag tar lite här och där från nätet.

Huvudpersonen är någon med namnet  Valentin, förstås. Det lär vara en tradition som uppstod kring ett helgon under medeltiden i England och frankrike, Sankt Valentin. Men redan i slutet att 400-talet firades Sankt Valentin inom den katolska kyrkan, även om man inte direkt kan identifiera honom eftersom det finns flera olika martyrer under 200- och 300-talet med namnet Valentin.


Kopplingen till romantik och kärlek uppkom under medeltiden. Man trodde då att fåglar, i mitten av februari, sökte och fann en partner och att det i sin tur har färgat av sig på ungdomar som började fundera på vem som skulle bli deras "Valentin". (Vem de skulle hålla ihop med minst ett år framöver).

I 1300-talets England och Frankrike blev Valentin-dagen en fest för ungdom och förälskelse och det var då som helgonet började förknippas med kärlek! Då uppstod också seden att skriva kärleksbrev med rimmade dikter. Senare, på 1800-talet, kom de tryckta Valentin-korten som var utsmyckade med sidenband och spetsar. (Kanske något jag borde ta upp i mitt samlande? De är ju så härligt kitschigt vackra!)


Naturligtvis har det kommit till olika romantiska berättelser. T ex skulle Sankt Valentin ha varit en kristen romare på 200-talet som fick lida martyrdöden därför att han trotsat kejsare Claudius II förbud att viga unga par. Det sägs ha varit då Valentin-kortet kom till - det första. Denne Valentin lyckades smuggla ut ett brev till fångvaktarens dotter, som han var väldigt förälskad i. Han lär också ofta ha plockat blommor i trädgården och gett till älskande par. Därav seden att ge blommor till varandra!


Här i Sverige började traditionen med Valentinsfirandet först på 1960-talet. Det kom till i kommersiellt syfte och NK lär ha varit först med försök redan på 50-talet.  Det gick trögt innan det fanns något annat att köpa än det hjärtformade gelegodiset. Först på 1990-talet kom det igång på "riktigt" och det verkar ju som att det kommit för att stanna Nu kan man ju bara ana sig till hur stor kommersen är till denna dag! Bara blommor köps i miljontal. En uppgift omtalar att det säljs 4 miljoner rosor, (helst ska de vara mörkröda), och att det därefter köps tulpaner och nejlikor (mörkröda även de), när inte rosorna räcker till! Otroligt!

I all korthet, men det räcker för mig. Skulle ha velat ha en Valentin-chokladask, men de låter väl sig inte ätas av en diabetiker!

Nu blev jag faktiskt hungrig! Ska kanske ta en ägg- och sillmacka  (med eller utan hjärte-tomat?).

Bilderna från hemmamedhelena.





tisdag 3 februari 2015

Tro

Att tro är att inte veta...

 Foto: Ingrid Sandström
Min moster E ringde häromdagen. Vi pratade länge och när hon skulle avsluta sa hon: "Du vet att vi är med dig". På en gång spred sig en varm känsla inom mig; jag kände att hon verkligen menade det! Min moster har en mycket stark tro. Hon är väldigt aktiv inom församlingen och brukar även ha predikan i radio.  På något sätt överförde hon med de orden något som gjorde att jag drömde om en "Gudsfigur", himlen,  ett blått skimmer över allt (som en stor bubbla) och de som lämnat oss! Mamma och pappa, min bror, Lasse, farmor, morfar, pappas bror och en granne i byn. Den mest otydliga var morfar. Han kom inte riktigt fram, stod i bakgrunden och vinkade. 

 Foto: Ingrid Sandström
Det som de tydligen ville få fram var att de visste att jag drömde om dem och de ville hälsa på mig! Mamma skrattade som vanligt och vinkade då och då. T o m pappa log och nickade. Rolf gick med händerna i fickorna och tittade upp lite emellanåt. Farmor stod med händerna bakom ryggen mellan pappa och hans bror. Pappas bror såg ut som om han pratade hela tiden, men jag kunde inte höra  eftersom det hela tiden låg ett stråkljud över. Min granne gjorde detsamma och han skrattade (skratten kunde jag höra, svagt). Bakom alla, en stor difus figur som rörde sig från sida till sida.  Aldrig någonsin har jag drömt om alla tillsammans! Drömt om dem alla  har jag - men inte tillsammans. Helt plötsligt, efter ganska lång tid (som jag tyckte) började hela halvsfären lyfta, slöt sig och blev en bubbla. Jag blev förtvivlad, men alla log och vinkade. Alla log och vinkade.  Sedan var de borta. Bara blå himmel kvar.
Foto: Ingrid Sandström
När jag vaknade tog det en lång stund innan jag kunde andas normalt. Jag var alldeles svettig och darrig. I den stunden önskade jag att jag inte drömde så mycket. Tänkte på moster E igen och hennes ord - kunde de ha framkallat min dröm? Finns det en förbindelse så att de i drömmen också ville visa att de är med mig/oss som är kvar? 

Jag har tänkt mycket på det sedan dess. Visst vill jag tro att det inte bara är "godnatt" den dag vi dör. Det enda jag kommer fram till är de 20 gram som sägs lämna kroppen i dödsögonblicket; själen! Själen lämnar människan, svävar någonstans i detta enorma universum och i den stund en människa börjar sin utveckling, kommer en själ tillbaka. Ja, så naiv är jag faktiskt! Eller är jag naiv? Vi vet ännu inte allt om vårt universum - eller andra universum för den delen. Jag tycker det är en fin bild om man kan föreställa sig en himmel av gnistrande själar!